Böckerna om Märta
Märta böckerna
Författare: Erika Eklund Wilson
Illustratör: Erika Eklund Wilson
1. Hur kommer det sig att du började skriva, och var det självklart från början att du skulle skriva om Märta och hästar?
Jag har alltid gillat att rita och skriva, och kom redan som barn på att man kunde komplettera bilder med pratbubblor och annan text. Sedan utbildade jag mig till illustratör på Konstfack. Skrivandet har ändå funnits med hela tiden sen dess, jag har hållit det igång genom att anteckna och skriva nästan dagligen, men inga egentliga projekt.
Rent allmänt tror jag att många illustratörer försöker sig på att skriva själva förr eller senare, för man lär sig mycket om text och berättande av att samarbeta med författare och redaktörer. När jag skrev de första Märtaböckerna hade jag hunnit bli medelålders, och hade jobbat länge som illustratör och grafisk formgivare av andras texter. Eftersom jag var hästintresserad under uppväxten och gärna ville illustrera hästböcker föll det sig naturligt att försöka skriva texten själv. Jag ser mig nästan mer som skriftställare än författare, för jag skriver text för att ha något att rita till!
2. Tycker du att det är svårt att skriva lättlästa böcker, är det någon skillnad att skriva en vanlig bok och en lättläst?
Jag har ingen formell skrivutbildning, och kan egentligen inte skriva lättläst utan går helt på känsla. Inom det området har jag skrivit allt från 8-sidorshäften med en mening per sida, till kapitelböcker. Kapitelböckerna var betydligt svårare att skriva, jag åtminstone tycker det är besvärligare att hantera en större textmängd. Det ligger nog för mig att försöka skriva kortfattat, men ändå inte menlöst utan med en speciell ton. Att välja det exakt rätta ordet, förenkla en mening, korta ned och stryka är något jag tycker är kul.
Eftersom jag ritar också behöver jag ju inte “måla med ord” som exempelvis i en romantext. Men förlagsredaktörerna är en ovärderlig hjälp i mitt skrivande, utan deras sakkunskap skulle jag känna mig ganska osäker. De ger mig ändå stor frihet och jag upplever verkligen inte lättlästskrivandet som det minsta begränsat.
3. Vad tycker du är roligast med att både skriva och rita de fantastiska bilderna i böckerna?
Jag tycker det är en stor tillgång att få berätta med hjälp av både text och bild. Och jag bestämmer ju allt själv då! Vad ska berättas i text, och vad ska berättas i bild? Att korta ned texten i en lättläst bok är givetvis viktigt så inte textmängden avskräcker. Som exempel kan jag stryka meningen “Kattis ser arg ut” eftersom bilden så tydligt visar ridläraren Kattis arga ansikte. Jag flyttar alltså informationen från text till bild så texten blir kortare. Det är roligt att kombinera den knapphändiga texten med bilder, som ordlöst berättar så mycket mer: delar av handlingen, stämningar, känslor, information, kommunikation mellan personerna och även hästarna. Man kan också få in små biberättelser.
4. Hur tycker du att man kan inspirera barn till att börja läsa, hur håller man intresset vid liv?
Det är en svår fråga att svara på, tycker nog inte bara jag. De erfarenheter man själv hade av läsning som barn, och även de böcker man läste, går inte utan vidare att ta med sig in i sitt eget föräldraskap. Tiderna har förändrats så oerhört, och skärmarna har drastiskt vänt mycket upp och ned. Rastlösheten är större. Som förälder har manefarenheter från en annan tid, eller en annan planet snarare. När det gäller små barn tror jag att närheten i lässtunden ännu gäller. Att orka läsa högt en stund på kvällen, trots den nya tidens höga tempo. Men hur man håller intresset långsiktigt vid liv är ju något det skrivs och pratas mycket om. Skärmen är en mäktig konkurrent. Risken är att det blir något duktigt och prestationsartat att läsa, istället för lustfyllt. Att läsa böcker digitalt eller lyssna via hörlurarna kanske passar bättre än pappersböcker för många, men just pappersboken kan ju vara en viktig vila från bildskärmarna.
Jag beundrar uppriktigt alla de outtröttliga pedagoger och bibliotekarier som arbetar för läsning på olika vis i dessa skärmtider.
5. Hur har dina livserfarenheter bidragit till Märtaböckerna?
Jag växte upp i ett gammalt hus på landet, med en bondgård som granne och vi hade själva både får och häst några år, och hund och katter. Mina föräldrar var en tidig generation gröna-vågare. Min mamma var illustratör också så läsning och tillverkning av böcker fanns med som en självklarhet.
I lågstadiet blev jag besatt av hästar och red sedan i omgångar, även i vuxen ålder. Jag hade inte det rätta hästpsyket och var ofta rädd. I de hästböcker jag läste var hästflickorna så självklara. De var aldrig rädda och de vann tävlingar och köpte egna hästar, allt gick som på räls. Jag ville skriva hästböcker där hjältinnan är liten, rädd och mesig, men med en envis och stark kärlek till hästar.
I stallet finns ju inte bara läskiga hästar, utan också hästmänniskor av olika slag som kan vara svåra att hantera, som arga ridlärare och tuffa stalltjejer.
Böckerna är inte självbiografiska och handlar inte om mig eller verkliga personer (eller hästar!), men givetvis har jag inspirerats av mitt tidigare hästliv.
Själva upprinnelsen till böckerna var de gamla hästböcker, hästtidningar och ritblock jag pysslade ihop som barn, som jag sparat i lådor på vinden. Det finns många berättelser och en särskild energi i de där gamla blocken. Jag har tagit upp den tidens pysslande igen, det är som om jag nu i vuxen ålder återigen sitter och sätter ihop A4-papper med häftapparat och fyller med teckningar och texter!
6. Varför tror du att så många älskar Märta böckerna, och vad har bidragit till böckernas framgång?
Jag är själv förvånad, och mycket glad förstås över att de är så lästa. Men jag vet minst av alla varför de är så lästa. Kanske det finns ett stort sug efter lättlästa böcker i den åldern i allmänhet, och kanske i synnerhet efter hästböcker. Kanske humorn i böckerna kan göra dem lockande att läsa? Och många kan nog identifiera sig med Märta. Hon hör ju till den där svärmen av småjtejer (och killar) som hänger i stallen, de som är hängivna men lite för små och osäkra för att få kvalificera sig till “riktiga” hästflickor. Det är ju den stora frågan som ställs då och då genom alla böckerna: Vad är en riktig hästflicka?
7. Når du ut även till killar med Märta böckerna eller funderar du på att starta en serie med en kille som huvudrollsinnehavare?
När jag varit ute på skolbesök har ju killarna varit lika engagerade i läsningen som tjejerna i klassen. Men visst verkar det ändå vara övervägande mycket tjejer runt hästarna fortfarande. Själv delade jag hästlivet med min syster och kompisar, så det var onekligen en flick- och kvinnovärld. Det myllrade av tjejer i stallen på min tid och jag kan inte minnas att jag någonsin såg till en manlig ridlärare.
Själv har jag två döttrar, och även om ingen av dem ägnat sig åt hästar så har deras liv i flickvärlden bidragit till berättelserna. Jag kan helt enkelt mest om tjejer, och är rädd att en kille som huvudperson inte skulle bli äkta. Däremot finns det några killar med som bifigurer.
8. Du har även en serie om Hallon, vad handlar den om?
Hallon är en snäll fjordhäst, som påminner om hästen vi hade under mina tonår. Hallons två tjejer Lisa och Tyra hittar på olika saker med Hallon, som att de ställer till med cirkus, övernattar i stallet, fixar luciatåg eller hästkalas. Det finns besvärliga vänskapsrelationer med i serien, svek och nya vänner, men vad som än händer finns Hallon där, likadan och trygg serien igenom som en samlande kraft.
Lite skriver jag om den overkligt snälla häst jag själv velat ha – vår häst var ganska envis och busig ibland och det var överhuvudtaget inte lätt att ha häst. Serien ges ut på lättlästförlaget Hegas som i första hand säljer böcker till skolor och bibliotek, och man jobbar med tydliga läsnivåer i texten i böckerna och med läsfrämjande arbete i skolorna.
9. Hur ser Märtas framtid ut?
Det har onekligen blivit många böcker nu, jag jobbar precis med den artonde delen i serien. Dessutom har jag gjort 12 Hallonböcker, och ännu fler böcker utöver det. Plus illustrationer och grafisk form av bl.a. läromedel. Jag hade aldrig kunnat ana att det skulle bli så många Märtaböcker. Men varje bok ger idé till en ny, och persongalleriet ger också nya uppslag.
Så länge någon vill läsa om Märta, och så länge jag ännu har idéer, så fortsätter jag!
Författarinnan Erika Eklund Wilson