Skam
Det finns olika sätt att tillrättavisa ditt barn.
Ett sätt är att se till att ditt barn mår dåligt och är arg på sig själv och på dig som förälder. Det andra sättet är när du får ditt barn att förstå varför man tex. inte ska klättra på möblerna utan att förminska honom.
Hur får vi då våra barn att lära sig vad som är rätt och fel? För att vi ska lära vår hjärna rätt från fel så måste övningen övas in flertal gånger. Det blir en upprepad erfarenhet i hjärnan, vilket gör att barnet nästa gång det utsätts för en prövning kommer välja det tillväga gång sätt som det känner till. Varje gång du sätter en empatisk gräns som ditt barn bestämmer sig för att följa hjälper du honom att öva in det rätta tillväga gång sättet.
Tex. “Jag vet hur mycket du älskar att klättra och det kan vi göra utomhus men inte inomhus. Ska vi gå ut och klättra?
Vad har du då lärt ditt barn, jo att hans impuls att klättra är ok, men att klättra på soffan är inte ok. Det finns andra ställen att klättra på och att han kan lita på sina föräldrar att finnas där och hjälpa till.
Vad hade då hänt om du istället hade sagt: ” Du vet bättre än att klättra på soffan. Du gör alltid fel, när ska du lära dig att lyda och göra rätt?
Vid den senare tillrättaviselsen lär sig ditt barn att han är busig, dum och att han alltid ställer till det. Att sakerna han vill göra är fel, att utforska är fel, att klättra är fel. Han borde vara annorlunda, som han är just nu duger inte.
Ditt barn hör ett nej, nu skäms han för att han är en olydig pojke som är ett problem för sina föräldrar. Istället för att klättra ner från soffan så klättrar han ännu längre bort från sina föräldrar. Ditt barn vill absolut inte lyssna nu och har gett upp. Föräldrarna tar honom då från soffan upp till hans rum, där han ska sitta och tänka igenom det han har gjort.
När han är inne i sitt rum så skäms han. Att skämmas är en jobbig känsla och han försöker nu att undvika den känslan. Istället för att ångra sig blir han likgiltig eller jättearg. Istället för att ta ansvar för sitt agerande så skyller han på andra. Han börjar trotsa. Trotsen kommer från kritiken och straffet. De skäms även för deras känslor och agerande och att något med dem som person inte är bra nog.
Tyvärr är detta ett vanligt sätt som vi föräldrar försöker “lära” våra barn. Vi höjer rösten, förminskar, och säger saker som vi sen ångrar.
Men kommer våra barn bli förstörda av detta och få men för livet? Inte så länge det är ett fåtal gånger och och det finns mycket kärlek och acceptans i ert förhållande.
Om detta beteende från föräldrarnas sida fortsätter genom barndomen kommer rädslan att vara defekt vara som en skugga över oss resten av vårat liv. Den känslan försöker vi sen tränga bort, men ofta blir det svårt och då för att få känslan att försvinna börjar vi dricka för mycket alkohol, äta för mycket, arbeta för mycket eller bli spelberoende.
Så hur kan vi få våra barn att vara samarbetsvilliga utan att få de att skämmas?
-Försök att inte förlöjliga, förminska ditt barn även om du tycker det var inget illa menat
-visa med exempel på hur man ska uppföra sig. Glöm inte bort att våra barn gör vad vi gör inte det vi säger till dem
-ha diskussioner med ditt barn där han får uttrycka sina känslor och funderingar
- försök att undvika att ge straff. Ha förståelse för ditt barns vilja att klättra, sätt gränser och sen få honom att hitta ett annat sätt att tillämpa sin vilja att klättra på soffan..
Med dessa riktlinjer kommer ditt barn kunna hantera sina känslor och därmed också sitt uppförande. Han kommer vilja vara samarbetsvillig och framförallt veta om att han är tillräcklig just precis som den han är.
källa: dr.Lara Markham