Vara med
Vill vi inte alla få vara med? Om det är i en familjesituation, med kompis, vara medräknad på projektet på jobbet…Att känna sig inkluderad och att vara önskad går tillbaka från dess vi var små. Vi som barn vill så gärna vara med. Vara med våra föräldrar. Vi vill inte bli lämnade.
Men både du och jag vet att det är omöjligt att inte lämna våra barn vid vissa tillfällen och att det är bra för dem att vid ett senare skede kunna känna sig trygga med sig själv och kunna klara av situationer när man är själv.
För att våra barn ska kunna klara sig själva utan att känna sig övergivna och lämnade så behöver deras självkänsla stärkas och det gör den genom att få spendera tid med sina trygga vuxna.
Vår vardag idag är ofta lite för stressig, vi har för många åtaganden och vi hinner inte med allt som vi skulle vilja hinna med. Tyvärr får våra barn ofta vara dem som får betala priset när vi tar på oss för många åtaganden. På vilket sätt menar jag då? Jo, tex som när vi ska hämta på förskolan. Vi kommer inspringandes med andan i halsen, telefonen vid örat och när våra barn ser vårt ansikte så gör vi ett hysch tecken då vi är i en telefonkonferens för vi inte hann avsluta jobbdagen innan hämtningen. Så vad händer här? Jo, vi har varit borta från våra barn under hela dagen och när vi ska hämta dem är vi stressade för att vi inte vill att våra barn ska vara dem sista som hämtas på förskolan men samtidigt så tvingar vi oss att gå för tidigt från jobbet vilket gör att vi har dåligt samvete för jobbet som inte är avslutat och hämtningen av vårt barn blir inte alls som vi tänkt oss då hen lägger sig mitt på förskolegolvet och säger att hen vägrar att gå hem. Vad gör vi? Chefen i örat och barnet på golvet. Inget blir ju bra, men där och då måste vi göra ett val då ditt barn kommer inte lämna förskolan om du inte ger hen din fulla uppmärksamhet och din chef förväntar sig även hen din uppmärksamhet. Jag lägger ingen värdering i ditt val men att göra båda samtidigt blir svårt. Så när du väl har möjlighet att sätta dig på huk och klappa på ditt barn och se ditt barn på riktigt kommer hen att se dig också och vilja öppna upp. Hur har ditt barns dag varit? Fick hen inte leka med den gula bilen eller blev det tjafsigt när de skulle klä på sig ytterkläderna för att gå och leka i parken? Allt sånt brukar komma fram ganska så snabbt efter att du har hämtat då du är ditt barns trygga punkt. Under dagen har ditt barn försökt att hålla ihop det men när du kommer så känner ditt barn en möjlighet att få släppa fram alla känslorna som hen har haft inombords under dagen och om du inte är där till 100% mentalt sätt så blir de svårt för dig att lyssna in och känna av ditt barns känslor.
När vi verkligen kan släppa dem andra 100 sakerna vi har i huvudet och kan vara där tillsammans med våra barn i nuet så kan vi verkligen se vad som händer och hitta anledningarna till vårt barns uppförande.
Om mitt barn sätter sig på tvären och helt plötsligt vägrar äta maten till middagen är det viktigt att jag försöker tänka efter vad som kan vara anledningen till varför mitt barn helt plötsligt inte vill äta, och inte bara tror att det beror på att dagens fiskpinnar var ett dåligt val;). Kan det vara så att mitt barns utbrott på ICA golvet under eftermiddagen, bråket med brorsan har att göra med att hens kompis, som är ens trygga punkt på förskolan inte varit där på några dagar och ditt barn har varit tvungen att söka sig utanför sin “comfort zone”.
När du är verkligen närvarande med ditt barn kommer du med “detektivhatten på” kunna hitta anledningen till ditt barns beteende. Jag brukar säga att alla känslor är välkomna men inte alla beteenden. Så vi har alla rätt till att känna oss ledsna, arga, besvikna men att slåss eller att säga fula ord eller bara att bete sig ojuste är inte okej. Och det är vi som föräldrar/trygga vuxna som har den uppgiften att hitta anledningen till våra barns olika utbrott. Ibland är det så lätt som att ens barn inte har ätit ordentligt medans den andra gången är det mer komplext.
Idag vet vi att det bästa sättet för att nå våra barn är att ha barnstyrd tid. Tid då våra barn får bestämma vad de vill göra tillsammans med oss. Och här menar jag inte timmar, utan det räcker med 15 minuter per dag då vårt barn får vår uppmärksamhet och inget annat.
Jag lägger bort min telefon, sätter mig på golvet och bygger Lego med det ena barnet medan det andra vill mysa och prata om hennes dag och önskningar och fantasier.
Vad tror du att ditt barn väljer att göra med sina 15 minuter av egentid med dig?
